emelinn.blogg.se

Jambo! Det är så man säger här i Kenya. Vi har kommit fram och vi mår bra. Resan hit var väldigt lång. Jag åkte från Ed runt 15-tiden i fredags och var inte framme och på plats i Nakuru (staden vi bor i) fören 14-tiden igår (alltså söndag). På vägen från Nairobi till Nakuru åkte vi minibuss och på vägen såg vi en massa vilda djur som gick precis vid vägkanten. Babianer, Zebror, antiloper och vildsvin(Pumba). Det var hur coolt som helst och vi satt som helt galna i bussen och skrev och ropade vad vi såg. Stackars chaffören. Han tyckte nog att vi var helt galna Svenskar. Haha! När vi kom fram fick vi middag av familjen vi bor hos vilket bestod av ris, någon köttgryta och vitkål. Allt smakade helt okej förutom de små benbitarna i köttet. Denna mat fick vi även till kvällsmat så jag antar att det är något vi får lära oss att äta. Vi var även ute på stan en sväng och ja va ska man säga, det tar nog ett tag innan man vänjer sig med trafiken här. För det fösta är det vänstertrafik här vilket känns riktigt obehagligt, speciellt när man åker bredvid chauffören i förarsätet. Gatulampor och övergångsställen existerar inte och trottoarer finns ibland men är inte särskilt hela. Det betar kor och getter precis vid vägen inne i stan och det kör folk precis hur som helst. Jag skulle aldrig vilja köra bil här! Enligt mig är trafiken helt kaos.
Idag har vi varit på skolkontoret och blivit tilldelade de skolor vi ska vara på. Jag, Malin, Helena och Edith hamnade på Kenyatta primary School. Vilket innebär en lågstadieskola med banr från 3-12 år. Där träffade vi en helt fantastisk människa som hette Elisabeth. Hon jobbade med de barnen som var mellan 3-5 år och där var mer som en förskola men alla barn kunde skriva och höll på att lära sig engelska. Det var helt otroligt att se så små barn skriva så fint som dem skrev! De sjöng även lite sånger för oss. Barnen var väldigt ivriga när vi kom och som jag fattade det så trodde vår lärare att dem tyckte det var något stort att röra vid en vit människa. De var även väldigt intresserade av våra långa hår som de gärna ville känna på. Dom kallade oss även Musungas, vilket betyder vit människa.
I denna klass ska Edith och Helena tillbringa några veckor. Jag och Malin ska istället vara i en åk 1 där barnen också var alldeles underbara. Alla människor är så glada här hela tiden. Här finns inga bekymmer. Hakuna matata är standardfrasen i detta Kenyanska land.
Efter skolbesöket gick vi en tur på stan och jag är helt fascinerad av detta stora land. Allt är så annorlunda och alla är väldigt trevliga.
Imorgon ska vi tillbaks till Kenyatta primary School för en heldag, på onsdag ska vi till Lakipia University (universitetet), på torsdag ska vi till ett barnhem och på fredag till söndag ska vi på safari så denna vecka är helt uppbokad, vilket kanske är tur så man inte hinner längta alldeles för mycket hem till kalla Sverige. Här har vi det varmt och skönt, fast Kenyanerna tycker det är vinter och kallt nu och en del går till och med i fodrade jackor medan vi går runt i kjol och linne. Dom tycker nog att vi är knäppa.

Alla mår iaf bra och hoppas det är bra med er där hemma också